10.
Händelserik helg. Eller ja, något åt det hållet.
Stockholm torsdag-lördag, träffa Rasmus bror och sambo. Det var en intressant upplevelse. Sen så tog Tobias och gänget med mig ut till Knast på fredagen, kan vara den jobbigaste klubben jag varit på.
Musiken var helt okej, förutom när dom spelade Basshunter, men hela klubben andades trånghet och låg klass. Tydligen en gammal svartklubb, det kunde jag ALDRIG ana med tanke på dess höga standarder: dansgolv precis bredvid baren, två små toaletter och inget rökrum. Som tur var så var jag bara där till strax efter tolv jag orkade inte med fler queer-killar då.
Rasmus och jag tog bilen hans hem till Örebro på lördagen, det var skönt. Stockholm är ingenting för mig längre, för instängt och pressat. Vi tittade på film och tog en kväll för oss själva.
Idag så träffade jag Kiddo och vi tog en av våra sedvanliga fikor på Njuta utan några andra. Människor är onödiga ibland.
Sen så åkte Rasmus tillbaka till Stockholm, lika jobbigt som vanligt. Dock så såg jag till att strax därefter infinna mig hos Tobbe och Johnny några gårdar bort för att titta på film strax efter att han hade åkt så jag inte skulle deppa ihop totalt som jag brukar göra, det var välbehövt och fungerande. Vi såg på en film av regissören till Nekromantik, dom ökända nekrofilfilmerna från Tyskland, och den var väl ungefär lika konstig som jag hade förväntat mig. Jävla tyskar.
När jag kom tillbaka till lägenheten nu så kom jag ihåg att jag hade en Dr. Pepper i kylen, då blev jag glad. Den var välbehövd den också, min lilla pick me up på flaska.
Stockholm torsdag-lördag, träffa Rasmus bror och sambo. Det var en intressant upplevelse. Sen så tog Tobias och gänget med mig ut till Knast på fredagen, kan vara den jobbigaste klubben jag varit på.
Musiken var helt okej, förutom när dom spelade Basshunter, men hela klubben andades trånghet och låg klass. Tydligen en gammal svartklubb, det kunde jag ALDRIG ana med tanke på dess höga standarder: dansgolv precis bredvid baren, två små toaletter och inget rökrum. Som tur var så var jag bara där till strax efter tolv jag orkade inte med fler queer-killar då.
Rasmus och jag tog bilen hans hem till Örebro på lördagen, det var skönt. Stockholm är ingenting för mig längre, för instängt och pressat. Vi tittade på film och tog en kväll för oss själva.
Idag så träffade jag Kiddo och vi tog en av våra sedvanliga fikor på Njuta utan några andra. Människor är onödiga ibland.
Sen så åkte Rasmus tillbaka till Stockholm, lika jobbigt som vanligt. Dock så såg jag till att strax därefter infinna mig hos Tobbe och Johnny några gårdar bort för att titta på film strax efter att han hade åkt så jag inte skulle deppa ihop totalt som jag brukar göra, det var välbehövt och fungerande. Vi såg på en film av regissören till Nekromantik, dom ökända nekrofilfilmerna från Tyskland, och den var väl ungefär lika konstig som jag hade förväntat mig. Jävla tyskar.
När jag kom tillbaka till lägenheten nu så kom jag ihåg att jag hade en Dr. Pepper i kylen, då blev jag glad. Den var välbehövd den också, min lilla pick me up på flaska.
Kommentarer
Trackback