En natt hemma hos mina föräldrar, alltså en natt utan bra sömn. Ännu en gång.
Numera är hela min sömncykel körd åt helvete. Jag somnar runt 6-7 på morgonen, oavsett när jag lägger mig, och antingen så vaknar jag alldeles för tidigt eller alldeles för sent. Hur det än blir så är jag alltid trött.

När man sover dåligt så går dagarna snabbt och man börjar blanda ihop och glömma bort händelser. Jag var tvungen att läsa igenom en av mina noveller som jag skrivit igen, för jag hade helt glömt bort att jag inkluderade vissa händelser i den, enbart för att jag skrev den tidigt på morgonen en natt när jag inte kunda sova. Sånahär nätter är det skönt att man har Björk.

Snart är det jul också... Och kassan tryter. Men jag har iallafall lyckats komma undan med billiga men ändå tänkvärda julklappar till Rasmus, det känns bra. Jag ska försöka köpa julklappar till dom andra jag vill köpa det till under mellandagarna.

Ska förmodligen till Stockholm någon enstaka dag då med, träffa Micke och gå och spana in mellandagsrean. I princip alla mina plagg, speciellt mina byxor, har på senaste tiden blivit alldeles för stora så jag skulle nog behöva köpa nya. För stora byxor ökar egot med +2.

Ikväll/inatt har jag också haft tid att tänka på hur mycket jag innerligt hatar nostalgi. Att gå tillbaka ett år eller sådär är väl lugnt, men att gräva djupare gör mig spyfärdig och jag får ont i magen. Jag skulle vilja att jag hade makten att ta bort mitt och andras förflutna, bara så att jag ibland skulle slippa den här opassande känslan av vanmakt och avund. Folk som stoltserar med och inte är rädda för sitt förflutna... Dom skrämmer mig. Jag har tagit bort alla bilder på min hårddisk som är äldre än 2,5 år, för innan dess var allt ett helvete jag inte vill minnas. Och även fast alla inte har samma inställning som mig till saken så skulle jag vilja göra en Eternal sunshine på dom jag behagade och få deras förflutna att försvinna likt en true varbergabo när denne hör sirener.

Har lyssnat på What Else Is There med Röyksopp i ungefär ett halvt dygn nu.

Igår hade jag ett frustrerande samtal med en naiv människa. Jag är inte ett fan av fantasivärldar, folk som läser fantasy ser jag generellt sett ner på (med vissa undantag), men folk som skapar sina egna verkligheter utan att ha en psykos-diagnos är nog ännu värre. Att lalla omkring och vira in sin verklighet i sockervadd är inte något att se upp till, trots att man förmodligen mår mycket bättre då. Dessutom så känner man ju då att saker och ting faktiskt inte kan bli bättre, så då börjar man se ner på oss vanliga dödliga som fortfarande kämpar för sina liv här nere på jorden, och att se ner på folk är ju faktiskt bland det roligaste som finns.

Jag har alltid varit en pessimist, och det är nog inget som inom en snar framtid kommer att förändras. Jag behöver överleva skolan för att få en lite ljusare livssyn. Fram tills dess så kommer jag sitta här, bitter och jävlig, och det finns inte så mycket majoriteten av folket i min närhet kan göra åt det.

Händelserik helg. Eller ja, något åt det hållet.
Stockholm torsdag-lördag, träffa Rasmus bror och sambo. Det var en intressant upplevelse. Sen så tog Tobias och gänget med mig ut till Knast på fredagen, kan vara den jobbigaste klubben jag varit på.
Musiken var helt okej, förutom när dom spelade Basshunter, men hela klubben andades trånghet och låg klass. Tydligen en gammal svartklubb, det kunde jag ALDRIG ana med tanke på dess höga standarder: dansgolv precis bredvid baren, två små toaletter och inget rökrum. Som tur var så var jag bara där till strax efter tolv jag orkade inte med fler queer-killar då.

Rasmus och jag tog bilen hans hem till Örebro på lördagen, det var skönt. Stockholm är ingenting för mig längre, för instängt och pressat. Vi tittade på film och tog en kväll för oss själva.

Idag så träffade jag Kiddo och vi tog en av våra sedvanliga fikor på Njuta utan några andra. Människor är onödiga ibland.
Sen så åkte Rasmus tillbaka till Stockholm, lika jobbigt som vanligt. Dock så såg jag till att strax därefter infinna mig hos Tobbe och Johnny några gårdar bort för att titta på film strax efter att han hade åkt så jag inte skulle deppa ihop totalt som jag brukar göra, det var välbehövt och fungerande. Vi såg på en film av regissören till Nekromantik, dom ökända nekrofilfilmerna från Tyskland, och den var väl ungefär lika konstig som jag hade förväntat mig. Jävla tyskar.

När jag kom tillbaka till lägenheten nu så kom jag ihåg att jag hade en Dr. Pepper i kylen, då blev jag glad. Den var välbehövd den också, min lilla pick me up på flaska.

Inte skrivit på ett tag trots att jag haft alldeles för mycket tid över. Jag är dålig helt enkelt.
Dom senaste dagarna har som sagt varit händelselösa, dock har jag försökt samla ihop allt spännande de senaste dagarna i bilder.

Idag vaknade jag och mådde som ett lik, det tackar vi slinkan med tequila på Stället för. Ska aldrig mer säga "tequila? det har jag aldrig druckit".
Nu sitter jag hemma hos Tova och bevakar förberedelserna inför modevisningen på Njuta ikväll. Min kropp vill inte riktigt än men det ordnar sig nog snart.

Igår var jag på födelsedagskalas hos min kusin Per som fyllde 22, det var trevligt trevligt. Sedan så gick vi vidare till Stället där det bjöds på Din Stalker hos Tanzwerk och postpunk hos Hacienda. Drog därifrån rätt så tidigt för min övertrötta kropp sa NEJ. Resultat: en hel natts sömn. Det var skönt.

För övrigt så har Tova världens finaste lägenhet, skojar inte. Skulle kunna hugga av mig betydande kroppsdelar för att få bo här.

Avdelningen saker man inte vill höra per telefon klockan tre på natten när man försökt att sova men grannarna är på tok för högljudda och man bestämmer sig för att kolla om ens bäste vän är tillbaka i stan från Das Boot: "jag tyckte att VNV spelade för länge. Två timmar liksom, det blev tråkigt i längden."

Jag ska döda Jimmy. Det kommer att åka både ambulans och polis till Fabriksgatan imorrn.

Kom nyss hem från kvällsfika med Kiddo, hon var på humör som vanligt och vi satt på Njutas övervåning och lyssnade på musik. Hennes bildningsnivå inom ämnet är skrämmande låg, jag tror jag måste besudla hennes iPod litegrann. Har man inte hört Belle & Sebastian, då, då, DÅ är det allvarligt.

Annars har jag bara lyssnat på Saviour med VNV Nation hela dagen, och hur awesome dom än är så kommer jag inte följa deras budskap och bli kristen. Dom är awesome men inte SÅ awesome.
Apropå VNV så skulle min gode vän Jimmy ha varit hemma för en timme sen med en signerad VNV-skiva och en videohälsning från Ronan, men han kom inte med tåget han sa att han skulle, jädra halvblod. Ska kissa i hans öl.

Resten av kvällen ska jag röka och se på en vampyrfilm med David Bowie i en av rollerna som jag snappade upp på Wikipedia när jag läste om inspirationen till den klassiska goffar-stilen som uppkom i början av 80-talet. Tror den kan vara lika dålig som underhållande. Ja jävlar i min lilla låda!

Inatt (?) så somnade jag någon gång när solen var på väg upp. Jag behöver nog starkare piller än dom jag redan har skulle jag tro.

Dagens planering:

• Laga pasta med någon sorts räksås (för att jag är bestialiskt sugen på räkor)
• Duscha
• Byta kalsonger
• Göra något konstruktivt, t.ex. titta på film
• Skriva första meningen i min upcoming Nobelprisvinnande roman
• Lyssna på Saviour (vox) med VNV Nation ungefär tusen gånger när jag gör allt ovanstående

Awesome! Nu tänker jag laga mat. Jag lämnar er med en hemsk bild på mitt slitna anlete som på söndag ska svansa omkring på en catwalk.

Fick tag på någon att hänga med till slut, och det blev Anya. Vi satte oss på Supreme (eftersom det faktiskt är mysigt att kunna röka inomhus när det är kallt ute) och diskuterade konst, litteratur, musik och psykologi. Dom vanliga sakerna jag inte kan diskutera fullt ut med majoriteten av mina vänner alltså. Fick henne även att låna Girlfriend in a Coma på biblioteket, excellent choice.

Jag insåg precis att det "gräsliga oljudet" som Rasmus grannar har spelat ända sedan jag började "bo" hos honom är Joy Division, och med tanke på hur mycket jag har gnällt och klagat över deras höga musik varje morgon i ungefär två månader så känner jag mig jättehemsk och borde hänga mig i ett torkställ. Man klagar INTE på Joy Division. Fan.

Just nu känns det som att alla gör sig så otillgängliga dom kan (dvs inte svarar i sina telefoner) och det gör mig skitarg. Så arg att jag har skrivit en lista över varför jag är världens sämsta bög (in no particular order):

•  Jag tycker att bröst är ok. Dom fyller helt klart en funktion
•  Jag slutade lyssna på pojkband i trean
•  Jag har aldrig och kommer aldrig att äga ett par tights i någon skrikig färg
•  Jag är livrädd för smink
•  Jag tycker att öl är gott som fan
•  Jag har VÄLDIGT håriga ben
•  Jag kommer att skjuta Carola på plats om jag någon gång skulle bevittna henne IRL
•  Jag hatar Chihuahuor
•  Jag skyr Pride som pesten
•  Jag pissar på rosa
•  Jag skulle hellre dö än att transa, ens för en kväll
•  Jag lyssnar på tyskar i tighta svarta linnen som skriker och svettas (?)

Sådär, det var den listan det. Nu kan jag återgå till min ensamma bitterhet.

Att börja med Propavan igen var kanske inte så genomtänkt som jag trodde. De biverkningar som INTE står på förpackningen är hur jobbiga som helst. To name a few: bakfylla, bakismage, EXTREM muntorrhet, balanssvårigheter, tangentbordsamnesi och en massa andra charmiga småsaker som lätt kan förstöra en hel dag om man inte balanserar ut dom med Dr. Pepper.

Jimmy ska väl snart iväg till bussen och åka på Das Boot, den jävla fittan. Jag skulle kunna hugga av mig ett ben eller två för att få se VNV Nation just nu, men icke sa nicke, jag är fast i min studiebidragsmisär och har knappt råd att gå ut genom dörren. Men det jämnar nog ut sig om jag lyckas sälja mitt Legend of Zelda till NES för snuskigt mycket pengar och blir rik som ett troll. Perhaps.

Igår blev jag famous super model of the world. Eller ja, jag ska iallafall få gå på en catwalk iklädd plagg som mina kära vänner Tova, Dzenita och Linnea har sytt och ska presentera på Njuta på söndag. Är rätt så nöjd faktiskt, helgen blir skapligt meningsfull ändå, trots avsaknaden av mannen i mitt liv.

Men fram tills något awesome inträffar idag så ska jag se på Harvey Birdman och lyssna på Hocico tills jag tänker i arga mexikaner och shrink guns.