Har lyssnat på What Else Is There med Röyksopp i ungefär ett halvt dygn nu.

Igår hade jag ett frustrerande samtal med en naiv människa. Jag är inte ett fan av fantasivärldar, folk som läser fantasy ser jag generellt sett ner på (med vissa undantag), men folk som skapar sina egna verkligheter utan att ha en psykos-diagnos är nog ännu värre. Att lalla omkring och vira in sin verklighet i sockervadd är inte något att se upp till, trots att man förmodligen mår mycket bättre då. Dessutom så känner man ju då att saker och ting faktiskt inte kan bli bättre, så då börjar man se ner på oss vanliga dödliga som fortfarande kämpar för sina liv här nere på jorden, och att se ner på folk är ju faktiskt bland det roligaste som finns.

Jag har alltid varit en pessimist, och det är nog inget som inom en snar framtid kommer att förändras. Jag behöver överleva skolan för att få en lite ljusare livssyn. Fram tills dess så kommer jag sitta här, bitter och jävlig, och det finns inte så mycket majoriteten av folket i min närhet kan göra åt det.